Theo, han är så grymt söt.

På söndagsmorgonen kravlade han runt i min säng och så gav jag honom mitt linsskydd och han visste precis var det skulle sitta..
Och ja, jag tar det som en pik.. Han är nog trött på att jag jämn ska ta en massa bilder på honom.

Men det är sånt man får stå ut med när man är så gullig och så liten så man inte har något att säga till om.

Efter dessa bilder var min lins full med små fingeravtryck.

Bilderna är dock lite korniga, men men.. sånt får man leva med.

Oh gud, jag visste inte ens själv att jag kunde vara såhär tråkig och ointressant..

"Men det är tur att lögnerna finns.. För tänk om allt man hörde vore sant!"

Tänk om alla tänkte så.. Då kanske saker och ting var lite annorlunda.

Vet inte om man ska blir glad och tacksam, känns mest fejkat.

Bara liksom för att det ska låta bra.

Men nu vet jag iallafall att det aldrig kommer bli som det var,

för helt ärligt:

så vill jag faktiskt inte det.

du lämnade mig ensam.. & självklart blev jag rädd.

  Sommar.

Jag saknar den så mycket så det nästan gör ont att titta ut genom fönstret och se all snö.

Men ändå ska jag på lördags natten, eller om ni vill kalla det kvällen, ta mitt pick&pack och åka till Sälen, Lindvallen, med ett fantastiskt gäng människor.

Men som Julia sa: "Där uppe har man ju användning för snön."

Ja, här nere i småland så är det ju faktsikt bara onödigt och jobbigt och kallt.

Men jag tänker inte låta detta göra mig deppig, nej inte ett dugg faktiskt.

Snart kommer sommaren igen och den ska bli bäst,

bättre än någonsin tidigare.

Idag har jag ont om fantasi och kan inte riktigt hitta rätt ord.

Så jag ska hålla mig kort och inte skriva en massa onödigt.

Så nu ger jag upp.

För idag.

I'm yours.

You're mine.

Vet ni vad jag saknar?

Jo, det ska jag berätta.

Att träna ihop med människor som man kan skratta med.

Att gå upp tidigt till en samling och sitta och halvsova i bilen,

nervositeten innan en match och efteråt när man är sådär härligt utmattad.

Sitta i bilen hem med mjukisbyxor och blött hår med en kexchoklad och banan, såklart.

Inomhus träningarna, när det är sådär olidligt varmt så man knappt kan andas.

Bollar mot väggar, tak och i huvuden..

Idioten, ja jag saknar även idioten!

Springa där fram och tillbaka, fram och tillbaka.

För att inte tala om vinter-träningarna!

Springa flera kilometer på ishalt väglag och runt runt på Baldersvägen..

Men det är så värt det när man kommer hem och känner sig glad, stolt och luktar kallsvett.

Men framför allt saknar jag nog gemenskapen, lagkänsla.

Men det jag saknar mest är nog känslan av att ta på sig fotbollsskorna och springa ut på nyklippt gräs en ljummen sommarkväll.

Fotboll när den är som bäst.