and too many times has she been scared.

Jag har kommit ifrån skrivandet, jag har kommit ifrån fotograferandet.

Känns som man kommit in i en tråkig vardag, utan fördelen med fasta rutiner.

Ibland tvivlar jag. Men aldrig högt.

Jag vet ju att jag vill, och att jag kan. Ibland behövs bara lite medvind.

Ibland blir jag rädd för att jag inte har en plan B, det finns inte.

Men jag är rädd att om jag skaffar mig en sådan så betyder det att jag gett upp.

Och jag ger aldrig upp.

Jag får hålla andan ett litet tag till, snart är jag uppe vid ytan.

Nog med kryptotext.

Äntligen goda besked angående vår nya adress, jag eller vi håller tummarna.

Denna gången vill jag bara tro att människor kan hålla vad dem lovat.

Det kändes ett steg närmre att sitta med pappa och beställa köket, en bit på plats.

Many more to go.

Här får ni en bild på min blivande sambo, när jag hade hämtat min nya kärlek.

Och då menar jag inte han på bilden..
Den andra bilden är på någon som jag saknar, alldeles för mycket.