När rädslan tar vid.

Rädslan förstår mig mer.

Jag tror mest att jag inte riktigt vågar visa så du ser.

Tryggheten jag känner när jag är i dina armar.

Men när du inte ser och när du inte rör vid mig..

så undrar jag om henne, om hon hade kraft att ge sig av.
Eller mod att stanna kvar?

Vilket som gav vika först.

Idag när jag satt på bussen hem, efter att ha haft en himla slapp dag,

så lyssnade jag som vanligt på RixFm.

Titti och Benji diskuterade om den där tolv åringen som har blivit överfallen av en björn.

Eller ah, för att göra båda sidor rättvisa ska jag berätta hela historien:

En tolv årig pojke och hans vänner hade åkt offpist och pojken hade hamnat i ett ide med en sovande björn och hennes ungar.

Björnen som var yrvaken bet pojken i benet och rev honom över ryggen innan en av hans vänner lyckades slå björnen på nosen med en pinne så den sprang iväg och därmed lämnade sina ungar.

Jag håller med Titti som säger att det är tur att pojken lever, men att det inte är björnens fel. Den handlade väl för fan som alla vilda djur skulle göra för att skydda sina ungar?

Nu pratas de om att skjuta björnen och lämna ungarna åt sitt öde, men herregud.

Björnen reagerade ju helt och hållet efter instinkter.

Och sen finns det de som säger att det var synd att inte pojken dog, hur kan man säga så då?

Alla har väl varit tolv år och oförsiktig?

Jag menar det är ju inte ofta man åker skidor och den största faran man kan tänka sig är att stöta ihop med en björn?

ne, herre gud.

Idag har jag varit duktig, ja det har jag.

Tog fram farmors gamla cykel och cyklade till just precis farmor för att putsa

några enstaka fönster.

Det känns faktiskt som ett vårtecken, cykling & fönsterputsning.

Ah, det gör det.

Nu sitter jag och diggar musik av RixFm partylista,

senare, efter att jag tryckt i mig en jääätte varm panpizza som brände sönder hela min mun, blir det bio= Black Swan med Gottfrid och hennes mas/dalkarl Markus.

OCH efter det blir det utgång, alltså blire förfest på bion ikväll.. Annorlunda men det ska nog gå.

Imorgon vaknar jag hos älskling, det låter bra.

What ever happens, I know.. I still have you.

Solen skiner och jag är glad.

Idag är jag glad.

Idag är lyser solen.

Idag påminns jag om hur underbar våren är.

Idag vet jag att sommaren är påväg, de är inte långt kvar nu.

Idag har jag inte alls lust att sitta instängd inomhus.

Idag vill jag ut och springa med hög musik i öronen, men

träningen får vänta ett tag. Tyvärr.

Nu, nu ska jag faktiskt göra något vettigt.

Hejsvejs.

(dålig kvalité)

 Jag minns denna dagen.

Ja, som om det vore igår.

Jag var så glad & solensken,

 på ett äventyr med några av de viktigaste i mitt liv.

Det var den dagen jag hade väntat på i ett år.

Jag skrattade utan att hålla för munnen

och log nästan hela tiden..

och då menar jag med riktiga leenden..

Kanske inte är en så stor sak och jag tror inte så många förstår,

 men för mig, för mig betydde det så mycket.

Ingen behövde någonsin mera säga: Jag minns när du log som om du menade det. Även om du är glad idag så är det inte samma sak.

 Självsäkerhet.

Självförtroende.

Kalla det var ni vill.

Jag är iallafall glad.

H.Grahn

Ps:

Idag är jag lite sådär nostalgisk,

ocean avenue i öronen.

 För övrigt ska Jonatan och jag ska ta en solskens promenad,

någon solig dag.

Men första ska jag överleva ännu en körlektion,

eller ah..

Jag menar att alla andra ska överleva.

Nej, fan heller.

Jag är ju grym.

Just nu försöker jag bara fördriva tid,

tid som är så värdefullt..

Varför känns det då som om jag ibland har för mycket av den och ibland alldeles för lite?

ah men, nu slog det mig att det är ju FAKTISKT onsdag idag

och INTE torsdag.

Så bra, då traskar jag väl hemåt nu då.

Hejdå.

Once up on a time..

there was this girl and her friends who had their whole life before them

and they enjoyed every minute of it.

anywhere, anytime.

Jag är inte bra på det här, nej jag vet det.

Riktigt dålig faktiskt.

Men jag lovar, jag ska ändra på det.

Tiden bara slinker mig ur händerna och alla stunder flyger förbi.

Jag försöker fånga dem, spara dem, hålla fast vid dem.

Samtidigt som man så gärna vill se framåt, nya stunder som blir till minnen.

Som jag försöker hålla fast vid.

H.Grahn

Fotograf: H.Grahn 

 Idag blev det tåg, tåg och mera tåg tills jag hamnade i Jönköping och till slut i Kinnarpsarena.

Mats gjorde ett reklambilds jobb och jag såg och lärde, tog även lite bilder som ni ser.

Sen tog jag ännu ett tåg, fast åt andra hållet och efter ett par timmar var jag tillbaka i Vetlanda igen. Härlig stad det dära.. ha.

Ett brev väntade på mig när jag kom hem, en hemsk rolig överraskning.. Dags för nationella i svenska.

Fotograf : Mats Petersson

Det är som att se allt från en annan vinkel,

som om ingen annan kan se att du tittar på dem.

Allt blir lite finare, lite bättre och lättare.

Ser alla ögonblick som genom en lins,

som om varje sekund är ännu en bild i vårat bildspel,

ditt & mitt.

Ibland tappar vi skärpan men jag vet,

vet att vi alltid, till slut, kommer se klart igen.

Jag saknar min älskling. 

Ps. jag har en så otroligt fin idé. Men det får bli en senare överraskning, om ett sådär halft år.Ds

Rädsla.

Pretty, pretty please.
Dont you ever, ever feel,
like you're less than
Fuckin' perfect!

Här sitter jag och dricker j*vligt varmt te och lyssnar på ljuv musik & taggar lite sådär inför helgen.

Gillar P!NK's nya.. faktiskt.

Idag är jag vuxen har har hand om utställningen alldelses själv, så om ni inte har något för er kan ni ju alltid titta förbi.

Min pratikplats är awesome och redan första dagen fick jag hålla i OCH fotografera med en hasselblad.

Ska nog köpa mig en. Någon dag... någon gång.

På måndag blir det att åka upp till Jönköping och fotografera i Kinnarps, spännande.

Måste ju också berätta att jag ska var med i "dagens arbete" med en bild,

en porträtt bild på Mats. *Stolt*

Om ni undrar vad det är för bilder här ovanför så har vi en uppgift att fotografera våra rädslor.. Meningen är väl att det ska vara så djupt som möjligt.

Men så lätt är det faktsikt inte att komma på vad man innerst inne är rädd för.

Så jag gjorde det ganska enkelt och uppenbart.

Döden.

Kanske inte det snyggaste man sett men ni får ha överseende med att jag fortfarande är på "lärandestadiet" i cs3.

För att muntra upp stämningen blir det några bilder på världens sötaste Shneo.

Att känna men inte förstå, det är svårast.