En vecka av sol och värme.

Jag har lärt mig en hel del under en veckas tid,

så som att man inte ska klaga på nordens friska vindar.

och även att jag aldrig mer ska åka med ryanair. Aldrig.

Jag lärde mig också hur svårt det kan vara att ha ihjäl en kackelacka., helvetes jävla kryp.

Även om hur jag ser på olika saker, att jag måste hitta min egna väg för att lyckas. För att bli något stort.

Idag är dagen då den årliga augustifesten äger rum, men jag flyr. Ja, jag sticker. Detta året har inte varit som något annat.

Men det var nog det jag behövde för att kunna komma tillbaka och uppskatta allt nästa år.

Verkligheten har börjat och jag trivs, ja jag älskar mina nya kommande rutiner. Ordning.

Även träningen ska få sig en ny pusch när jag och malin ska börja röra på oss i takt till musik på ett sätt som kallas "streetdance". Äntligen igen.

Jag tar nya tag och lever vidare. Men alltid med kärleken vid min sida.

Peace out.

Det duger.. SÅ IN I BÄNGEN!

Jahadå, mitt liv är lika intressant som vanligt.

Och mer vet jag inte vad jag ska säga... Jo såklart så ska jag ju övervinna en av mina rädslor och sätta mig i ett flygplan. För första gången i mitt arton år långa liv. Jesus.

Och jag har packningskramp, ett nytt ord jag uppfann precis just nu i denna sekund. Jag kan inte packa, vet inte var jag ska börja..

Det viktigaste är väl kameran, gud vad många bilder jag ska ta! Skulle behöva en hel säck med minneskort.. hm.

Ne, nog om resan för ikväll.

Hon ska heta Thindra. Theo & Thindra. Och dem ska jag åka och pussa hejdå imorgon, eller ja.. får bli en slängpuss.

Ett år.

Det känns som om det bara var förra månaden.

Tiden liksom stannade upp och har inte riktigt kommit igång igen.

Det kommer aldrig bli som det var, aldrig samma sak.

Men jag ler ändå när jag tänker tillbaks och jag vet, jag vet att jag kommer få se dig en dag.

When I know I'm all alone,
I say your name slowly.
And I know that I'm alone,
but I carry you.

Jag vet att jag aldrig är ensam, men ibland känns det så.

Jag hatar det här.
Vill inte att mitt liv ska styras av något annat än min egna vilja.

Ingenting ska få hindra mig och ingen ska tvinga mig, men det verkar som om augusti aldrig kommer att bli min månad.

Jag tänker inte sudda ut mina planer ur min almanacka, men jag får nog räkna med att det mesta som står i den, från nu och framåt, inte kommer att bli mer än några skrivna ord. Orättvist.

När jag tar fram mina förra nedskrivna år så ser jag att de senaste åren har just augusti varit en månad som jag faktiskt kunnat klara mig utan. Och då hade jag nog till och med klarat mig bättre.

2/8 - 2o11

Välkommen till världen.