I söndags fick jag fotografera min barndomsvän Jennifer, hennes fästman Fredrik och deras son Whilliam.

Ni har ju redan i förra inlägget fått se lite smygtittar på lilla Wille, men här är hela familjen samlade och

jag är nöjd med resultatet.

Spädbarn/bebisar är ju ganska svåra att fotografera då det faktiskt inte går att få dem att göra sådär värst mycket.

Men istället för att bygga upp en händelse, eller en spänning så försöker jag förmedla en känsla;

Den mellan två personer då det helt plötsligt handlar om så mycket mer än just de två.

So here you go.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu blir en förändring, allt dåligt blir bra.   Har redigerat lite flera bilder på Jennifers lilla sötnos och tänkte tipsa lite om vilka verktyg och effekter jag använder mig av särskilt när de gäller barn bilder. Då vill man ju oftast ha ljus...

I think I was blind before I met you. Now I don’t know where I am and I don’t know where I’ve been, But I know where I want to go.   Så var den här igen, månaden som velar fram och tillbaka mellan iskallt och dundervarmt. Sve...

Våren kommer och går, nästan som en katt - och råttalek. Vi blir som vårblommor som suckar efter solens alla strålar  för att sedan stänga in oss när kylan och regnet återigen tränger på. Och vi blir lika besvikna vareviga gång, alltid lika för...

Hade en tanke om att jag skulle ta tag i denna blogg. En idé om en ren fotoblogg, med lite tips och tutorials.. men ibland kommer vardagen ivägen. Eller nästan alltid. Men jag börjar med detta inlägget och tipsar om en app som jag brukar använd...

Just saying.   Mörkret fylls upp utav glittrande fönster. Inomhus brinner ljus och skapar en såndär känsla, en känsla av att vilja trycka bort mörkret men ändå ha det nära. För ljus är ju inget mysigt när det brinner utan mörker. Och ...