Vi träffades liksom på chans, på nått sätt ramlade vi in i varann.

Och tänkt att nått jag alltid trott skulle vara så svårt va så lätt.

Aldrig har kärlek drabbat mig så, men jag vet, jag är hopplöst svår ibland.

Ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag och hur jag älska att vakna upp med dina armar om mig.

6 månader av lycka.

We're better together.

SItter och tittar på bambi, lite sådär lagom för en lördagskväll som man inte förväntat sig någonting av.
Och om jag ska vara ärligt och erkänna så är det första gången jag ser Bambi utan att gråta. Istället sitter jag här och småler.
Mellan allt det där hemska, som oftast orsakas av människor, så finns det där fina.
En uggla förklarar för bambi och hans vänner varför fåglarna beter sig så konstigt: "De är kvittifierade, nästan alla blir det i vårtid. Tex du promenerar som vanligt och sköter dina göromål. Du tittar varken till vänster eller höger, men hastigt och lustigt stöter du ihop med ett vackert ansikte. AAAH! (skrämd) Du börjar bli svag i knäna, det snurrar ruuuunt och sen känner du dig lätt som en fjäder. Och innan du vet ordet av svävar du i det blå. Och sen vet du vad? Sen får du snurren direkt! Å du förlorar både sans och vett! Å inte nog med det, det kan hända vem som helst. Så det är bäst att du ser opp, det kan hända dig o dig o..... ah det kan till och med hända dig."

Kunde inte låta bli att tycka att det var gulligt, men ändå på ett lite skrämmande sätt. Jag tror att jag är kvittifierad, ne jag är nog faktiskt ganska säker på det!

NU ska jag gå ner och laga mat. Yeah.

Men först lite uppdatering på foto fronten,

enjoy!

fotograf: H.Grahn

peace out.

Känner för att göra något kreativt, med händerna.

Tror känslan väcktes idag när vi skulle skriva ett brev på svenskan. Saknar faktiskt att sitta med pennan i handen och forma bokstäver, ord. Det blir så mycket personligare då, så mycket mera känslor.

Jag har försökt, ja försökt, att lära mig amigurumi. Och det enda jag kan säga om det är att det är lika svårt att göra som att säga det. Men det blir så fint när andra gör det och det ser så kul ut så jag ska tvinga mig själv att lära mig. Förr eller senare.

Min vardag. Ja, om man kan kalla det för vardag.. lite upp och ner. Inte så mycket skola, eller vad man skulle kunna kalla lagom när man är skoltrött. Istället är det mera sjukhus, eller ah mer än vad det brukade vara.

Life shines on.

Jag tänkte lägga upp en bild på min "nya" kamera.. måste bara ta en bild på den och det låter väldigt jobbigt just nu, tycker jag.

kanske inte så kreativt eller ens bra kvalité, men vad ska man göra när man inte har en ministudio hemma?

Letar efter nått att säga som kan ändra allt, nått mer än det jag redan sagt.

Och tills jag fattat vad som hänt så vet jag att fast du inte finns här så hör du ändå. 

Peace out / H.Grahn

Jag sitter och tittar på semesterduellen.

För några sekunder sedan var det bara mina öron som var uppmärksamma på vad som hände på tv:n rakt framför mig.

I mind my own business.

Jag hör att de pratar om Indien, och då tittar jag upp och ser en man ligga på en tygbit, rakt på marken mot en husvägg och sover.

En galen ko springer runt på vägen och ja, helt kaos.

Men tro det eller ej så var min första tanke: Jag vill åka dit.

Vet inte varför jag blev så tagen.. Kanske för att jag såg bild efter bild och hur jag skulle vilja visa livet i Indien genom fotografi.

Någon gång, lite längre fram. I mitt liv.

Ne, nu ska jag vara lite sådär Svensson och ta fram något gott och titta på  ESC semifinalen, INTE hejja på Eric.. eller okejdå, Inte för att jag hejjar på någon annan heller. SÅ OKEJDÅ, han kan få lite av mitt stöd. Men sen får det vara nog.

 Peace out / H.Grahn

Oavsett vädret så är jag glad idag.

Men jag är dock lite små irriterad., ja såklart ni ska få veta anledningen.

Förra veckan beställde jag ett par skor från Danmark, miljölvänlig som jag är, och det skulle ta ca 3 dagar.

Jag har tittat i postlådan idag, inte en gång eller två gånger. UTAN 3 j*vla gånger!

Jag har dessutom försökt gå in på sånt där track and trace, så man vet var paketet befinner sig och det har ju givetvis inte funkat de, inte en eller två eller tre gångerna utan de fem gångerna jag har försökt. Sen vid fyra minuter över åtta så funkade det helt plötsligt och ja, då stod det att mina fina efterlängtade skor har anlänt till ica. Som stänger klcokan åtta.

Yeppie.

Jag biter ihop och får hålla mig tills imorgon, ja what else to do?

När man som mest förlitar sig på tekniken så sviker den, as usual.

nej, nu befinner sig mina tankar någon annanstans. Hos någon som jag hoppas har sina tankar här hos mig.

Öland. Älskade människor. En kamera.