Vi ser åt samma håll,

jag vet att vi tänker samma tanke.

Men båda låtsas vi som om ingenting.
Går vidare.

Ibland behövs inga ord,

ibland behöves bara en blick.
Men det behövs alltid något.

If anyone asks, I'll tell them you just moved on.

To a different place, another space.

When people all stare, I'll pretend that I don't hear them talk.

And like a child I'll keep asking if this is it over yet.
Is this as hard as it gets?

Why won't this just all go away?

Can I open my eyes?

And if I do open my eyes.... would you be back then?

  andas andas.

Flera kilometer åt gången.

Åt ett håll.

Oftast åt rätt, men bakslag är något man måste räkna in.

Men när framstegen kommer. Då lever jag.

Och jag vet att jag kan, om jag vill.

Peace out.