Direktlänk till inlägg 9 januari 2013
Då värmen låg som en filt runt omkring oss.
Att åka moped i shorts och bikini blev vår vardag den sommaren,
och inte ens då svalkade vinden.
Jag minns asfalten på natten, då jag sökte råd hos en nära vän.
Barfota, i shorts och linne, strövade vi fram genom den bleka natten och jag svor.
En hel del.
Nu såhär i efterhand så ångrar jag det.
Jag ångrar att min energi den natten försvann på en människa som i slutändan inte gjorde mig annat än arg.
För jag kan inte minnas att jag upplevt en sådan natt sedan dess...
Det känns som om det var år sedan den natten, då asfalten brände huden under fötterna.
Och det var det faktiskt, närmare bestämt 2,5 år sedan.
Eller kan det vara så att vi slutat gå barfota om nätterna?
Jag minns när vi hoppade från klipporna, ner i det mörka vattnet.. återigen mitt i natten.
Allt var sådär mörkt, vatten och mörker flöt samman.
Men bara en kort stund efter att ljuset försvunnit kom det tillbaka,
och vi frös aldrig.
Var tog den värmen vägen, som stannade dag och natt?
Eller kan det vara så att vi slutade känna efter om natten?
Tror det är dags att klicka hem en resa till Spanien, nu.
För att jag älskar dig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|