Det duger.. SÅ IN I BÄNGEN!

Jahadå, mitt liv är lika intressant som vanligt.

Och mer vet jag inte vad jag ska säga... Jo såklart så ska jag ju övervinna en av mina rädslor och sätta mig i ett flygplan. För första gången i mitt arton år långa liv. Jesus.

Och jag har packningskramp, ett nytt ord jag uppfann precis just nu i denna sekund. Jag kan inte packa, vet inte var jag ska börja..

Det viktigaste är väl kameran, gud vad många bilder jag ska ta! Skulle behöva en hel säck med minneskort.. hm.

Ne, nog om resan för ikväll.

Hon ska heta Thindra. Theo & Thindra. Och dem ska jag åka och pussa hejdå imorgon, eller ja.. får bli en slängpuss.

Ett år.

Det känns som om det bara var förra månaden.

Tiden liksom stannade upp och har inte riktigt kommit igång igen.

Det kommer aldrig bli som det var, aldrig samma sak.

Men jag ler ändå när jag tänker tillbaks och jag vet, jag vet att jag kommer få se dig en dag.

When I know I'm all alone,
I say your name slowly.
And I know that I'm alone,
but I carry you.

Jag vet att jag aldrig är ensam, men ibland känns det så.

Jag hatar det här.
Vill inte att mitt liv ska styras av något annat än min egna vilja.

Ingenting ska få hindra mig och ingen ska tvinga mig, men det verkar som om augusti aldrig kommer att bli min månad.

Jag tänker inte sudda ut mina planer ur min almanacka, men jag får nog räkna med att det mesta som står i den, från nu och framåt, inte kommer att bli mer än några skrivna ord. Orättvist.

När jag tar fram mina förra nedskrivna år så ser jag att de senaste åren har just augusti varit en månad som jag faktiskt kunnat klara mig utan. Och då hade jag nog till och med klarat mig bättre.

2/8 - 2o11

Välkommen till världen.

      Saker som man går runt och småskrattar åt när man tänker på dem, saker som förgyller dagen. Borde hända varje dag.

Idag var det min bror Oskar som fick mig att skratta högt.
Jag skickade iväg ett sms till min kära bror i min desperata iver och i detta sms stod det: Säg några kloka ord pappa yttrat...

Då svarade min bror med detta raka och enligt han sanningsenliga svar: Skrev du klok och pappa i samma mening?
Haha.

Nej, det var faktiskt inte så saningsenligt. Min pappa sa faktiskt engång "Bättre fet och frisk än smal och sjuk." Sant, så sant.

  En bland många kyrkoruiner i Visby.

           På väg till Gotland.         Raukar på Fårö.    På väg över till Fårö.

Några av många bilder från Gotland, fler kommer.

Peace out,

Först och främst så har jag en massa bilder att visa, ska bara ha ork att redigera. Gotland var underbart. Men så fanns ju alla förutsättningar för det också.

Tillbaka till verkligheten.

Jobba,jobba. Men mitt bland allt jobb fick jag fly iväg ett ögonblick med underbara vänner.
Vi tog oss en trip till Oskarshamn in i en studio, där någon annan än en själv fick göra jobbet med sminket.
Många klick blev det men för min del fick det bara bli en bild som minne av denna dagen.

Men nu sprängs snart mitt huvud, eller iallafall en bit av det.

Hatar huvudvärk.

Vill bara säga att allt blir så mycket bättre med dig vid min sida.

       från vänster Linnéa, Jennifer, Mimmi & Jag.

Ingen behöver många, men alla behöver någon.

peace out.

NU drar vi (Jag och Max) till Gotland, åh underbara Gotland.

För tillfället är nästan allt packat och ganska lugnt, förutom att mamma springer runt och är jätte nervös..

Gosch.

    See ya in a week.

Vi ser åt samma håll,

jag vet att vi tänker samma tanke.

Men båda låtsas vi som om ingenting.
Går vidare.

Ibland behövs inga ord,

ibland behöves bara en blick.
Men det behövs alltid något.

If anyone asks, I'll tell them you just moved on.

To a different place, another space.

When people all stare, I'll pretend that I don't hear them talk.

And like a child I'll keep asking if this is it over yet.
Is this as hard as it gets?

Why won't this just all go away?

Can I open my eyes?

And if I do open my eyes.... would you be back then?

  andas andas.

Flera kilometer åt gången.

Åt ett håll.

Oftast åt rätt, men bakslag är något man måste räkna in.

Men när framstegen kommer. Då lever jag.

Och jag vet att jag kan, om jag vill.

Peace out.

Vi träffades liksom på chans, på nått sätt ramlade vi in i varann.

Och tänkt att nått jag alltid trott skulle vara så svårt va så lätt.

Aldrig har kärlek drabbat mig så, men jag vet, jag är hopplöst svår ibland.

Ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag och hur jag älska att vakna upp med dina armar om mig.

6 månader av lycka.

We're better together.

SItter och tittar på bambi, lite sådär lagom för en lördagskväll som man inte förväntat sig någonting av.
Och om jag ska vara ärligt och erkänna så är det första gången jag ser Bambi utan att gråta. Istället sitter jag här och småler.
Mellan allt det där hemska, som oftast orsakas av människor, så finns det där fina.
En uggla förklarar för bambi och hans vänner varför fåglarna beter sig så konstigt: "De är kvittifierade, nästan alla blir det i vårtid. Tex du promenerar som vanligt och sköter dina göromål. Du tittar varken till vänster eller höger, men hastigt och lustigt stöter du ihop med ett vackert ansikte. AAAH! (skrämd) Du börjar bli svag i knäna, det snurrar ruuuunt och sen känner du dig lätt som en fjäder. Och innan du vet ordet av svävar du i det blå. Och sen vet du vad? Sen får du snurren direkt! Å du förlorar både sans och vett! Å inte nog med det, det kan hända vem som helst. Så det är bäst att du ser opp, det kan hända dig o dig o..... ah det kan till och med hända dig."

Kunde inte låta bli att tycka att det var gulligt, men ändå på ett lite skrämmande sätt. Jag tror att jag är kvittifierad, ne jag är nog faktiskt ganska säker på det!

NU ska jag gå ner och laga mat. Yeah.

Men först lite uppdatering på foto fronten,

enjoy!

fotograf: H.Grahn

peace out.