Känner för att göra något kreativt, med händerna.

Tror känslan väcktes idag när vi skulle skriva ett brev på svenskan. Saknar faktiskt att sitta med pennan i handen och forma bokstäver, ord. Det blir så mycket personligare då, så mycket mera känslor.

Jag har försökt, ja försökt, att lära mig amigurumi. Och det enda jag kan säga om det är att det är lika svårt att göra som att säga det. Men det blir så fint när andra gör det och det ser så kul ut så jag ska tvinga mig själv att lära mig. Förr eller senare.

Min vardag. Ja, om man kan kalla det för vardag.. lite upp och ner. Inte så mycket skola, eller vad man skulle kunna kalla lagom när man är skoltrött. Istället är det mera sjukhus, eller ah mer än vad det brukade vara.

Life shines on.

Jag tänkte lägga upp en bild på min "nya" kamera.. måste bara ta en bild på den och det låter väldigt jobbigt just nu, tycker jag.

kanske inte så kreativt eller ens bra kvalité, men vad ska man göra när man inte har en ministudio hemma?

Letar efter nått att säga som kan ändra allt, nått mer än det jag redan sagt.

Och tills jag fattat vad som hänt så vet jag att fast du inte finns här så hör du ändå. 

Peace out / H.Grahn

Jag sitter och tittar på semesterduellen.

För några sekunder sedan var det bara mina öron som var uppmärksamma på vad som hände på tv:n rakt framför mig.

I mind my own business.

Jag hör att de pratar om Indien, och då tittar jag upp och ser en man ligga på en tygbit, rakt på marken mot en husvägg och sover.

En galen ko springer runt på vägen och ja, helt kaos.

Men tro det eller ej så var min första tanke: Jag vill åka dit.

Vet inte varför jag blev så tagen.. Kanske för att jag såg bild efter bild och hur jag skulle vilja visa livet i Indien genom fotografi.

Någon gång, lite längre fram. I mitt liv.

Ne, nu ska jag vara lite sådär Svensson och ta fram något gott och titta på  ESC semifinalen, INTE hejja på Eric.. eller okejdå, Inte för att jag hejjar på någon annan heller. SÅ OKEJDÅ, han kan få lite av mitt stöd. Men sen får det vara nog.

 Peace out / H.Grahn

Oavsett vädret så är jag glad idag.

Men jag är dock lite små irriterad., ja såklart ni ska få veta anledningen.

Förra veckan beställde jag ett par skor från Danmark, miljölvänlig som jag är, och det skulle ta ca 3 dagar.

Jag har tittat i postlådan idag, inte en gång eller två gånger. UTAN 3 j*vla gånger!

Jag har dessutom försökt gå in på sånt där track and trace, så man vet var paketet befinner sig och det har ju givetvis inte funkat de, inte en eller två eller tre gångerna utan de fem gångerna jag har försökt. Sen vid fyra minuter över åtta så funkade det helt plötsligt och ja, då stod det att mina fina efterlängtade skor har anlänt till ica. Som stänger klcokan åtta.

Yeppie.

Jag biter ihop och får hålla mig tills imorgon, ja what else to do?

När man som mest förlitar sig på tekniken så sviker den, as usual.

nej, nu befinner sig mina tankar någon annanstans. Hos någon som jag hoppas har sina tankar här hos mig.

Öland. Älskade människor. En kamera.

Ändrar lite.

Behöver lite förändringar, även om det bara är det där lilla.

Bara att ändra typsnitt för ett inlägg känns bra idag.

Idag är nog inte som alla andra dagar.

Jag vaknade inte med känslan av att vilja somna om,

men ändå ville jag ligga kvar och känna hud mot hud.

När jag gick utanför dörren blev jag inte skitsur för att det var en aning för kallt idag,

men ändå så ångrade jag mitt klädval.

Jag ska inte skriva att när jag kommer hem ska jag ta på mig löparskorna,

höja musiken i min ipod och sen bara springa. Nej, det ska jag inte skriva.

För då vet både jag och du att det aldrig kommer hända, inte idag eller imorgon.

Tillbaka till ändringar.

Jag vill göra något mer, jag är lite sådär trött på vardagen.

Som min mentor så fint kallade de "skoltrött".

Ja, jag kanske helt enkelt är "skoltrött".

Peace out.

   Det kallas himlen och jag, jag har aldrig varit där.

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen,så önskar jag att du var här.

Nu går du i en annan värld och jag kan bara säga; kom tillbaks.

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp.

Fast vår värld föll som ett korthus.

Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra,

som bara vänner gör och nu går du i en annan värld.

Jag tror den kallas himlen..

och jag har aldrig varit där.

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen

så önskar jag att du var här.

Kom tillbaks.

Vissa dagar..

De där dagarna.

Känns som det finns en skugga,

i varje leende och skratt.

Som om du är med oss när vi minns tillbaka.

Men vissa dagar, är det där för svårt för att kunna ta in.

Nu sitter den där.

Efter bara tio minuter utav hårt pressande av Néa's hand,

förvirrat prat om ingenting och Néa's nervösa blick (som gjorde mig en aning mer nervös) så var det klart.

Inte så farligt som jag trodde.

Lycka, på hög nivå.

Övrigt i helgen så har det firats med kalas för min älskade syster som blev 25 den 14 april.

Det firades med smörgåstårta, mums.

och Theo, han var lika söt som vanligt.

På kvällen blev det en rådjursrunda med målet "Godishuset",

jag och Max lyckades plocka ihop godis som kommer räcka i flera veckor.

Godis är gott.

När vi vaknade idag lös solen och allt var sådär, jätte bra.

Nu är det påsklov.

& jag, jag ska bara njuta!

Sommarkänsla.

Gotland.

En holga.

Solbrända ben.

  Idag är jag lite nervös.

Idag är jag lite irriterad.

Idag har jag inte lust med skolarbete överhuvudtaget,

och dessutom så behöver jag inte egentligen.

Orättvisst.

Igår fyllde min älskade syster 25 & imorgon blir det kalas.

Snart har jag varit på fyra kalas på en och samma vecka, mums.

Det är lätt att hålla käften & svårare att säga som det är.  

 det är svårt att erkänna att man egentligen inte har glömt och fortfarande ligger vaken med tankarna.

Jag är helt slut i huvudet, får inte fram några tankar,

inga ord.

Kan knappt skriva detta, suddar ut och skriver om.

Tänker i flera minuter på stavning och så glömmer jag bort vad jag ska skriva..

Suck.

Huvudet är flera kilometer bort, någon helt annanstans.

Förvirrad av alla vårkänslor som kom på en och samma gång,

förvirrad av längtan till sommaren.

Skjuter undan allt annat som inte är lika bra, som inte finns med i min fantasivärld.

Förortsbarn blir aldrig som dom från stan.

Aldrig.