ett stort steg i livet.

Fick hem en katalog i brevlådan; "Tekniska Universitetet i Luleå". Nejtack.

Redan vid första ordet: "Tekniska" tappade jag intresset, sen när ordet Luleå också var med så la jag undan katalogen. 
Känns inte riktigt som min grej eller som min stad. Har aldrig varit där. Men jag har varit i både Piteå och Umeå och så stor skillnad kan det väl inte vara?

Däremot har jag tittat på något som verkligen intresserar mig, men jag blir nästan svettig när jag stapplande läser igenom krav och antagningsprocess. Har jag det som krävs för att ta den vägen till mina drömmar?

Det ska någon annan bedöma, bara genom att läsa några papper och se några bilder. Denna någon kommer att avgöra något av det viktigaste i mitt liv.. Nej, nu blev jag nervös.

Jag får helt enkelt åka några mil den 2 december om jag ska satsa nu eller om jag ska göra som alla andra. Jobba, åka utomlands, se mig omkring..

Jag vet vart jag vill, jag vet bara inte vilken väg jag ska ta dit.

Men det löser sig.  

Lite bilder från när jag tvingade Maja ut i den kalla luften. 

  Peace out.   

Thindra & Max
Två utav mina finaste. 

Jag gör pannkakor, just nu sitter jag och vispar grädde för hand..

Skrivit på min självbiografi, orden bara flödade i huvudet och kom ut ganska bra faktiskt. 
Kändes som om fingrarna levde sig egna liv, var tvungen att läsa om de jag skrivit och sedan komma på mig själv med att tänka: wow, vad det jag som skrev det där?

Skönt när det inte låser sig och man känner att man någon dag, i framtiden, kan ro detta i land.

Imorgon blir det mer praktik, och helgen närmar sig med stormsteg..

Jag hoppas på något annorlunda, spännande och roligt.

Med tanke på rubriken:
Om jag hade varit egenföretagare och blev utsatt för inbrott och förstörelse. Får jag då sätta ett jaktlag på att söka och skjuta inbrottstjuven? Eller gäller det bara när det är djur som inte kan försvara sig själva? 

peace out.  

det måste jag inse själv. 

Okejdå, ja jag erkänner. 
Jag sitter och lipar till titanic.

Lite sådär halv löjligt... Fast ne.

Det behövs de där gråtandet för att man sen ska kunna somna med ett leende på läpparna.

Idag tänkte jag faktiskt att jag skulle visa med bilder vad jag gjort, sådär som alla andra bloggare gör

Ah, de flesta iaf.

Så efter praktiken strosade jag runt på stan, just mind my own business, då jag helt plötsligt blev helt förförd. Föll pladask.

Ja, kan man säga så om döda föremål? En stund senare var de iaf mina. Ångrar det inte.

Sen så tog jag en liten, liiiiten, fika med två fina systrar.

Ikväll har det bjudits på glögg och idol, mmh inget för mig egentligen men sällskapet var desto bättre.

Den första bilden är faktiskt inte från idag, utan från igår. Men så ser min praktik plats ut. 

Peace out. 

must be over.
It is time this must come to an end,
and I know that you do understand.
I’ve been hurting so bad.
Heaven took you away too young and I cried all my tears.

After more than a year, I must realize that you’re gone.
Take my heart  back and move on.
I’ve been faithful, kept my promise.
And it’s hard, I’m not gonna lie. 
There are many moments when I wish you'd still be alive. 

En låt som går rakt in i mitt hjärta och in i mina tankar.
Jill Johnson - Song to heaven.
Dock lite små justerad, efter mina känslor.
Efter en dag på två olika kyrkogårdar och sammanlagt sex ljust tända.
Varav ett på min Villisch grav, jag saknar att ha någon att prata med som bara lyssnar.
Imorgon blir det en annan kyrkogård med min pappa, där ska vi tända två ljus.
För två väldigt saknade människor.
Fastän detta låter som en väldigt deppig dag och morgondag så tycker jag att det är något fint med allt detta.
Någon av de finaste traditioner vi har är att varje alla helgons dag tända ljus för de som inte längre finns med oss
och sen se hur de lyser på kyrkogårdarna.  Då vet man att man aldrig är ensam om saknaden.

   

Peace out.  

I sure do.
It was a time in september.

Jag har träningsvärk.
Och inte på grund av att jag tränat utan för att jag städat och putsat fönster.

Igår var jag barnvakt/fönsterputsare  hemma hos farmor och Theo var trött.
Mycket trött och halvvägs in i Sagan om Guldlock så sov han. Jag kunde suttit där tills han vaknade

med hans lilla huvud i mitt knä. 
 
 
Men vad man än gör är det aldrig tillräckligt.
Undrar om jag någonsin kommer hinna med allt.
Aldrig.

Men nu kommer min kära syster och hennes två underverk.

Peace out. 

..bara är sådana.

Halloween fest - check.

Bokad resa till Paris - check.

Flyget lyfter kvart över sex, Göteborg, en dag i april. Mer exakt den 11:e. 

Myser i älsklings tröja - check

Jag som kände att jag hade så mycket att skriva om, men nu är det helt blankt.
Kanske kan skriva om gårdagen? Med mycket skratt och en massa tokigheter. En bilfärd mitt i natten,
lite för trötta och en massa knasiga kommentarer. Ute och vimsa i ingenstans och när vi inte längre försökte hitta vägen,
då hittade vi den.
Men vad ska jag säga mer?
Att jag satt och tänkte igenom den där konversationen, och kom helt plötsligt på hur fel allt lät.

Hur irriterad jag faktiskt blev och så blir jag smått besviken på mig själv. Varför sa jag inte ifrån?
Jag menar, jag hade haft all rätt till det. Man gör inte så. 

Nehene, men nu är det höstlov och jag känner mig mer stressad än vanligt.
Efter detta höstlovet är det praktik i ca 10 veckor och skolan är ju inte kända för att kunna planera,
så jag får väl ägna detta höstlovet till att försöka räkna ut hur allt ska kunna gå ihop. Suck.

Nej, nu ska jag gå ner och hjälpa pappa med maten, *duktig*.

Falukorv, blääääää.

 peace out.

hur man hanterar sanningen?

Nu ska jag diska. 

Nu har jag diskat.

Och nu ska jag iväg på dans. 
Och nu har jag varit och dansat.

yeeey, intressant.

Nej inte ett dugg.

Men vad ska man göra då?
När min pojkvän vägrar att lägga sig bredvid mig i sängen och hellre sitter och lyssnar på engelsk radio..
Jag får väl nöja mig med min kopp varm choklad, eller slita i honom tills han ger upp?

Hösten är här på allvar och jag vet inte om jag riktigt är redo för det ännu.
Psykiskt. 
Kan vi inte bara spola förbi allt det där regniga och hoppa direkt till snön?
Jag vill höra det knarrande ljudet under fötterna, bländas av det vita snötäcket
och se vintersolen gå upp och ner.
Och sen har vi jul, åh jag längtar.

Jag älskar känslan och jag vet att innerst inne kommer jag nog alltid vara en vinterflicka.

Men visst finns det de stunder då man kan svära över kylan och längta tills sommarsolen kommer tillbaka och värmer huden.
   

Jag har blivit sämre på att lägga upp mina bilder. Kanske för att det finns för många?
Här får ni två ifrån en promenad med kärleken.

Peace out  

lite närmre, lite stadigare.
Lite modigare.

Om dig ska jag berätta.
För mina vänner, mina barn och barnbarn.

Alla goda minnen, alla skratt, alla tårar och alla underbara stunder.

Om dig så som jag alltid kommer minnas just dig, genom mig lever du vidare.

 Jag drömde en dröm inatt, eller man kanske kan kalla det att jag tog en återblick in i mitt minne.
Från då när vi satt i gräset. Du satt lutad mot kravalstaketet och jag låg med huvudet i ditt knä. Du drog dina fingrar genom mitt hår, vi skrattade och var förväntansfulla på det som skulle hände på scenen 20 meter framför oss. Det var sommar och det innebar frihet. 
Jag har lärt mig vad kärlek innebär, det innebär just det där. 

Peace out